måndag 25 oktober 2010

Avundsjukans personlighet i politisk praktik

Det finns en grundläggande skillnad mellan liberaler och social(bidrags)lister. Liberaler tänker ekonomiskt, rationellt utifrån egennytta utan att förtrycka någon annan. Socialister tänker okenomiskt, irrationellt och utifrån farligt naiv offer-altruism söker de förtrycka andra för att få de dem vill ha. Kan du gissa vilken attityd, en socialistisk eller liberal, man kommer längst med här i livet? I skuggan av liberalens egenskapade liv har inte socialister mycket att bidra till världen, förutom oset av deras avundsjuka och testostron jämtemot vi som är mer produktiva, vi som kan ta eget initiativ och skapa någonting nytt. Och det handlar verkligen inte om klass längre, jag känner själv arbetargrabbar som identifierar sig som liberaler. Varför behöver inte dem dricka ur våra bröst? Och varför behöver aldrig företagare det, som till skillnad från arbetare tar stora ekonomiska risker i och med deras arbete? Sanningen är att de flesta arbetare nog inte behöver det heller, de är inga barn längre och det är inte ''orättvist'' för att vissa personer med (nu generaliserar jag men det finns ett sanningselement i det, hur politiskt inkorrekt det än må vara) har lägre IQ och mer testostron och avundsjuka jämtemot de kompetenta, de starka, och de vackra, de som hånfullt benämns som ''överklass'' för att de tagit till vara till sina talanger. Säg mig nu detta, är de rätt av ett samhälle att belöna den förstnämnda gruppen trots deras hat, trots deras mindre arbetade timmar i veckan, genom att bestraffa handen som matar dem? Genom att betunga oss som har förmågan och drivet att starta företag och vara kugghjulet i samhällets tillväxt? Vi liberaler säger nej, bestraffa inte *någon*. Men våran vuxna stämma och inblick överröstas av socialismens avundsjuka skrik, garderobsantisemitiska hysteri, de psykotiska vi-i-femman slagorden från demonstrationer, och våld, om ej direkt från dem själva, tyst tillåtandes när det väl drabbar deras meningsmotståndare. Det är dags att ringa frihetens klockor, och göra det högt.